Utdrag 6 ur min nya ungdomsroman

Hur hade Sara fått reda på det som fanns mellan henne och Kevin? Det var bara Alice, Kevin och Marcel som visste vad som hade hänt. Kevin skulle aldrig säga något, det visste hon, Alice själv hade DEFINITIVT aldrig sagt något till någon. Marcel? Marcel var en bra vän. Marcel ville alltid Alice väl. Men när Marcel drack kunde han bli frispråkig, det hade Alice märkt på O'Learys. Kunde han... Alice ville inte ens tänka på att hennes bästa vän kunde ha gjort något sånt. Vilken av trådarna skulle hon börja dra i? Hon bestämde sig för att börja med att fråga runt lite i hamnen, kanske hade någon sett eller hört något hon kunde dra nytta av för att gå till botten med den här soppan. Efter att några prasslande sedlar bytt ägare satt hon 1 timme senare i ett bås på ett av hamnens sämre ölhak med Bengt "Järnnäven" Bengtsson mitt emot sig. Järnnäven var klädd i en grön oljerock som spände över hans stora, muskulösa kroppshydda... Alice kunde inte förneka att han var attraktiv.

Järnnäven: "Vi gör det här fort nu, jag har en laddning som kommer in om en timma. Visa mig bilden igen"

Alice höll upp bilden av Marcel.

Järnnäven: "Ja men fan absolut, Marcel hette han säkert, det låter bekant. Spelade mot honom i kanske 2h för några veckor sedan... han gick hem med över 20k"

Alice: "Kan du komma ihåg om han sa något speciellt medans ni spelade?"

Järnnäven tittade sig omkring i lokalen.

Järnnäven: "Jag var ganska packad, kommer inte ihåg så mycket"

Alice gav Järnnäven en femhundring till utan att röra en min.

Järnnäven: "Han pratade om Åkerlund"

Hon tappade hakan.

Alice: "GÖRAN Åkerlund???"

Järnnäven: "Just han"

Alice var som slagen av blixten... förlamad, under några få ögonblick oförmögen att ens tala. Hon återfick fattningen.

Alice: "Fler detaljer Järnnäven"

Järnnäven: "Nämen... kommer ärligt talat inte ihåg så mycket mer än att han var så jävla stolt över att känna honom... hade tydligen varit på någon fin middag tillsammans tidigare... lär varit en hyfsad kväll med tanke på hur mycket han gick hem med sen oxå"

Alice: "En middag?"

Hon kunde inte fatta det. Visst, Marcel hade berättat om sina många älskare, men att statsministern skulle vara en av dem fann hon snudd på otroligt.

Järnnäven: "Just precis"

Alice: "Berättade han något om vad som sas på mötet?"

Järnnäven var tyst igen och signalerade att ännu en femhundring skulle passera båsets bord innan den informationen skulle nå Alices öron. Alice var upphetsad och otålig nu.

Alice: "Nu skärper du dig Järnnäven, jag skriker att du stulit 2000 spänn från mig, en liten flicka, vilket nästan är helt sant, om du inte berättar det där omgående"

Järnnäven verkade inse att det skulle vara högst beklämmande att behöva försvara att han satt på krogen med en 12-åring han inte ens kände.

Järnnäven: "Han... han berättade mycket mer än jag tror att statsministern skulle låta passera om han fått reda på det"

Alice: "VAD?"

Flera huvuden vändes åt deras håll. Alice lugnade ner sig.

Alice: "Vad?"

Järnnäven: "Han berättade om att... de hade tänkt smutskasta någon. Vi frågade vem men han sa att han skulle sluta sina dagar i en kloak om han berättade... men han..."

Alice: "VAD?"

Hon brydde sig inte ens längre om att folk kollade på henne där hon nästan stod upp i båset av iver.

Järnnäven: "Kodnamnet var ecila... säger det dig något?"

Alice var tyst. Hon visste ju redan vem ecila var. Det hade hon ju insett under konversationen... det var hon. Det var Alice. Järnnäven var slugare än vad han först utgav sig för att vara.

Järnnäven: "Det är du som är ecila va?"

Alice svarade inte utan bet sig bara i läppen.

"Den här verkar gå hela jävla vägen upp till toppen", sa Järnnäven