Alla var trötta på dverjarna. Alla var arga på dverjarna. Och nu hade de samlats hemma hos Grävling, efter att Groleon konstaterat att de inte skulle få vara ifred från dverjarna varken hemma hos honom, hos Bermiac eller i något annat hus i svampskogen, för att diskutera vad det var de faktiskt tänkte göra åt saken.
"Jag har gjort en ritning", fortsatte Bäver. Han hade allas uppmärksamhet. Fru Ekorres ögon var stora av uppmärksamhet. "...och Noppe, vi kommer att behöva din motor". Noppe Mullvad såg ut som att han hade svalt en giftig svamp. Alla var nervösa, för de visste att Noppe lagt nästan hela sitt stora arv från sin faster på att köpa den dyra motorn. Noppe svalde hårt. "Vad är planen?", sa han. Bäver drog upp en stor ritning över något bara han verkade förstå. "Vi ska attackera dem från luften", sa han.
Det tog ett tag att förklara för dem vad han menade, men till slut hade de alla förstått. Bäver skulle bygga ett slags metallfågel som kunde ta 4-5 personer, och i den skulle de kunna flyga över dverjarnas våtland, kanske till och med landa. Ganska många av djuren ställde sig tveksamma, bland dem främst Grävling, som inte var känd som varken den mest flitige, sociale eller händige i skogen.
Målet med fågelplanen var dels att hitta Groleons magiska kittel, men kanske ännu mer att försöka förstå varför dverjarna var så elaka. Inga av djuren hade någonsin sett maken till ondska och illvillighet. De började diskutera om de verkligen skulle genomföra planen. Bäver sa direkt att det var upp till Noppe Mullvad om han ville låna ut sin motor och satt sedan tyst. Alla var dock inte så lugna som Bäver. Grylte Snok försökte ivrigt övertyga alla om att dverjarna antagligen bara var missförstådda och att de istället borde bjuda in dem över en god middag. Sorkman pep att de borde börja göra vapen istället för en dum fågel (Sorkman gillade inte fåglar särskilt mycket). Bermiac och Grävling grälade högljutt. Grävling tyckte att han hade gjort tillräckligt bara genom att bjuda in alla i sitt gryt medan Bermiac skrek saker på trollkarlsspråket som antagligen inte var så snälla. Men så tystnade Grävling plötsligt och lyssnade med sina skarpa öron. Han sprang från den stora salen och ut till sin huvudéntre, öppnade dörren och tittade ut. Han varken såg eller hörde någonting, men när han skulle vända sig om och gå tillbaka in i grytet fick han en hel äggkartong kastad i sitt huvud av en dverj som hade gömt sig ovanför. Han jagade efter honom lite men gav upp ganska fort. Istället knöt han tassarna och gick tillbaka hemåt. Inte uppgiven. Beslutsam. Han kunde knappt vänta med att få sätta igång och bygga den där förgrymmade metallfågeln.
