Groleon IV

Han stirrade mot skogen där han visste att friheten dvaldes och fylldes med hat. Ett brinnande jävla hat. Han misstänkte att skogens djur planerade något. Spanarna hade inte sett något nytt under sina rekognosceringsturer, men en mycket intressant upplysning hade kommit in, liksom i förbigående, från en av de yngre dverjarna. Hon hade berättat om hur hon svagt och avlägset hört slag, som från en hammare, men när hon smugit sig genom några buskar mot ljudet, hade det snabbt dött ut, och hon tänkte inte vidare på det. Men HAN tänkte på det. Vadfan höll de på med?

Hans namn var Thóralfur III och han var dverj. Hans skägg var yvigt, blont och fastsatt med två skärp kring knäna, vilket gav hans utseende en aura av åldrig makt. Hans handslag var fast och hans ögon grå likt själva urberget. Thóralfur III var den folkvalde ledaren, med 52,5% majoritet, av träsket Dverjaland och genomförde allmänt uppskattat den politik han hade gått till val på: inskränkningar av yttrandefriheten, utjämnande av ekonomiska skillnader, utbyggnad av välfärdsstaten och räder mot de omgivande arterna som inte delade dverjarnas syn på den oerhörda vikten av majoritetens diktatur. Om det var något som brann inom Thóralfur III var det avskyn mot skogens fria folk och deras ovilja att underkasta sig det demokratiska styre dverjarna försökt få dem förstå var det ideala under så väldigt länge. Hur han hatade dem.

Thóralfur III hade inga barn och ingen fru. Han levde ensam i det stora hus bygg-dverjarna beordrats uppföra åt honom vid Stortorget. Varje morgon fick han dagstidningarna och en avsugning, signerad en liten dverjahora, serverade till kaffet. Efter detta lät han sig bli klädd och tog sedan promenaden på 50 meter över till regeringshuset för att möta sina ministrar och avhandla nya sätt att göra det bättre för så många som möjligt. Detta tog vanligtvis omkring 3 timmar, och därefter var Thóralfur III fri att göra vad han ville resten av dagen, vilket ofta innebar ett besök i den nya teatern han låtit bygga. Eftersom den, trots 3 föreställningar om dagen, oftast var tom kunde han vara ifred i detta demokratins, kulturens och civilisationens absoluta hjärta och begrunda sin förträfflighet som människa och sin politiska gärnings fullkomlighet.

Men inte idag. Han var orolig in i själen och hade inte kunnat sitta still inne i en kvav teater. VAD PLANERADE DE? VAD??? Han gick oavlåtligt fram och tillbaka längs träbron vid träskets utkant och stirrade mot skogen. Han såg på skräddarna vid vattnet och viftade bort några myggor. En underlig känsla av stillhet infann sig... hade träsket någonsin varit så motbjudande?, tänkte han kärleksfullt. Men så plötsligt hördes ett väldigt dån, det gick vågor på vattnet och skogens träd skakade. Och så blev så Thóralfur III den förste dverjen att skåda den luftburna frihetens fackla: Avis Chalybeius, stålfågeln från skogen.